Varför ska livet vara så himla jobbigt vissa dagar. Idag har jag en pissdag och inget speciellt har hänt. Utan jag är bara så trött att må så här. Jag kan inte sova och när jag väl somnar fram åt fem så vaknar man vid 10 o då är man trött o vill bara dra täcket över huvet o försvinna, så känns det nu. Kan bara inte fatta varför, kan inte ta på något speciellt som hänt. Fast jag kan ju kanske skylla lite på att det är så mörkt ute o tråkigt. Jag vill ha sol o ljus men man kan ju inte få allt man vill. Jag ser verkligen fram emot Karin och min resa till Åland men det är 4½ vecka kvar. Jag får väl försöka stå ut tills dess. Men det gör man ju det vet jag, fast ibland känns det såååå långt borta.

Ibland undrar jag varför jag har fått detta helvete men jag vet ju varför o det gör mig så förbannad att det är en barn på 12 år som gjort så att jag mår så här. Att bli misshandlad av ett barn på 12 år är det kanske inte många som blivit men det har jag. Och han kan ju inte rå för att han inte kan tackla sina utbrott, för denna pojk var/är autistisk. Men det tog för lång tid innan den övriga personalen reagerade o jag fick hjälp att komma undan. Och jag är inte en liten o svag kvinna utan jag är ganska så stor o stark men vad hjälper det när pojken fick oanadekrafter. Alla autister är ju starka när de får sina utbrott. Denna pojk var vi fyra personal på när han var som värst, vi fick hålla fast honom tills anfallet var över. Och ni kan ju tänkar er hur det var på jobbet när han var som värst, då hade vi en väktare som satt hos oss 24 timmar om dygnet. Denna lilla kille tog tag i kylskåpet och bara kastade iväg o välte, han krossade fönsterrutor som inte gick att krossa men han lyckades. Han kastade sönder 2 tv-apparater, 4 telefoner, 2 datorer, 3 stereoapparater för de andra barnen. Han vickade torktummlare och tvättmaskin. Han gick på de andra barnen som

bodde där och slog en med en hammare och tur var att han inte fick in en fullträff för då hade det barnet dött. Han hotade personalen med knivar så allt blev inlåst. Han försökte tända på boendet men det tog sig inte. Han hade tänt eld på sina föräldrars hus som brann ner till grunden.

Han slog sönder hela sitt rum det var bara stora hål i väggarna.

Och en sådan svår behandlad pojk ska bo som han gjorde. Det kan jag tycka är fel. Men ingen ville ta emot honom o det kan jag förstå nu först. Och till saken hör att han fortfarande bor kvar på samma ställe alltså på mitt jobb. Och jag kan inte gå dit o hälsa på för jag vågar inte möta denna pojk.

Många av personalen har ju slutat för de orkade inte med. Så jag har ju kanske inte mycket där att göra. Men det skulle vara kul att se för vi har fått nya lokaler.

Ja ni som läser detta kanske inte tror att detta är sant utan en påhittad historia men det är helt sant!

Nu har jag skrivit av mig lite. Tack för att du orkade läsa ända till slutet.