Ja igår så vart det en konstig dag för mig!. Som ni vet så är ju mamma sjuk och när hon låg på sjukhuset i Köping så hittade man ju inget "farligt" på henne. Hon gick ju igenom en uppsjö av undersökningar. Men fick ju till slut komma hem och DR hade sagt att hon skulle få komma till Uppsala och Akademiska sjukhuset där. Och vi har ju väntat o väntat på brev därifrån men inget har hänt. Mamma vill ju få allt gjort och hon går ju hemma o funderar på det ena o det andra.

Man kom ju fram till att hon hade en liten "ärta" på vänster sida i huvudet men att det kunde vara något medfött. Hon har ju svårt med talet o är gråtmild och lätt irriterad.  Så i fredags förra veckan när vi var hem till Köping så sa jag till mamma att jag skulle ta och skriva ett brev till hennes DR som hon hade i Köping men att hon var tvungen att tillåta mig att göra det och det var ju ok för henne. Så i lördags så satte jag mig och skrev ett brev till hennes DR (mamma har ett jätte förtroende för den läkaren) och jag betättade att vi inget hört från Uppsala och att mamma mår inte bra o.s.v

Postade brevet i söndags. Så igår så ringde mamma mig och var så ledsen o grät och sa att nu har dom ringt från Uppsala och jag skall vara där på onsdag 20/5 kl 12:00 och sedan ska jag opereras på fredag.

Då frågade jag mamma vadå opereras ja jag frågade inte sa hon för jag har ju så svårt att prata. Ok tänkte jag nu måste jag ju få tag på denna kvinna som ringt o höra med henne vad det är frågan om. Mamma visste att det var avd 85 men herre gud avd 85 finns det massor av det heter 85A, 85B, 85C, 85D, 85E o.s.v

Men jag började med att ringa till nevrologen för det var ju dit hon skulle det visste jag. Men näää jag hade kommit fel, hon var vänlig att koppla mig vidare dit hon trodde jag skulle, men näää det var oxå fel efter att jag talat med 5 olika personer så den sjätte vart rätt. Det var alltså VÅRD KORDINATORN som ringt upp mamma (så fina namn det har)

 Ja presenterade mig och sa vad jag ville och då säger hon att man skall gå in i huvet o ta ett prov på den lilla "ärtan" hon har. Ok säger jag o fattar just då inget men till slut så trilla 50-öringen ner på mig. Hon skulle få komma på onsdag o sedan åka hem på kvällen o sedan tillbaks igen på torsdagen efter som det är helg på torsdag men det sa jag det går ju inte det är ju 11 mil enkel väg att åka så då skulle hon få stanna. Och det var ju bra det.

Så kom då nästa problem eller problem o problem vem skulle köra henne dit. Håkan är uppbokade hela vecka med körning för hans syster skall hit till Västerås och göra en utredning så han hade lovat henne att han skulle hämta henne varje morgon o köra hem henne varje kväll. Och jag har ju inget körkort. Men det löste sig så bra att min syster Christina kunde ta ut kompledigt så hon och jag följer med o hon har ju körkort. Vid sådana här tillfällen önskar man att man hade den där "lappen".

Nu förstår jag ju att DR som jag skrev till har ju naturligtvis ringt o stött på dom i Uppsala. Och det tackar vi ju för! Det hjälper lite att vara envis.

Ja nog om detta, ni kommer nog att bli uttråkade om detta Uppsala...

Idag har jag inte alls mått så bra fick ett blodsockerfall på em så jag trodde jag skulle svimma sockret låg på 1,9 så det var bara att ta någar sockerbitar o gå o lägga sig och nu känns det bättre. Men jag fryser så jag skakar fattar inte vad det kan vara för något......men men kanske förkylning inte vet jag.

Solen har vart framme hela dagen men det blåser nordan vind. Hoppas det snart slutar blåsa!

Önskar alla mina bloggvänner o läsare en fortsatt fin fredag!